Harun Farocki: Review in FLM: Videogramme from a revolutionary

Gustav Lygon has written for FLM film journal following a visit to Harun Farocki: VIDEOGRAMME EINER REVOLUTION during the public programme, when film professor Trond Lundemo was speaking about the exhibition(s) in 2006 and in 2026.

Gustav Lygon reflects on how the German director’s image theories and visual investigations deepen the understanding of today’s media landscape.

From the essay:

“Farocki’s work, formulated through his ideas about both “soft montage”, where several images are juxtaposed against each other, and his most famous concept of “operative images”, can be understood as a kind of media archaeology. Together with other predecessors such as Friedrich Kittler, Farocki examines through the operational image the underlying functions of the media, the tasks they perform and which we, based on our understanding of images in relation to both art and entertainment, often fail to notice. It is a question that has become increasingly relevant, in an era when our algorithm-driven information acquisition through moving images is just as often about how the images collect information about us.

“[T]he shift in media format highlights the greatest merit of the exhibition, a rare opportunity to see Farocki’s films in a context that highlights the necessity of reflecting on ourselves as observers in terms of time and context.”

Read the essay here (only in Swedish).

——

Gustav Lygon har skrivit för kulturtidskriften FLM om Harun Farocki: VIDEOGRAMME EINER REVOLUTION. Lygon reflekterar kring hur den tyska regissörens bildteorier och visuella undersökningar fördjupar förståelsen av dagens medielandskap.

Från essän:

“Farockis arbete, formulerat genom hans idéer om såväl “soft montage”, där flera bilder ställs mot varandra, som hans mest kända begrepp “operativa bilder”, kan förstås som just en sorts mediearkeologi. Tillsammans med andra föregångare likt Friedrich Kittler undersöker Farocki genom den operativa bilden mediernas underliggande funktioner, de uppgifter de utför och som vi, utifrån vår förståelse av bilder i relation till såväl konst som underhållning, ofta missar att uppmärksamma. Det är en fråga som blivit alltmer relevant, i en tid då vår algoritmstyrda informationsinhämtning genom rörliga bilder lika ofta handlar om hur bilderna samlar information om oss.

[S]kiftet i mediaformat belyser den största förtjänsten med utställningen, ett sällsynt tillfälle att se Farockis filmer i ett sammanhang som belyser nödvändigheten av att reflektera över oss själva som observatörer utifrån tid och kontext.”

Läsa hela essän här